Vad som händer nu

Nu är kursen 100-poängsprojektet snart avslutad. Det har verkligen varit en annorlunda kurs med mycket självständigt arbete som har varit jättespännande!

Den stora frågan nu är vem som ska få ta hand om klepsydran. Jag håller på och undersöker vilka som kan vara intresserade av den. Det blir spännande att se hur det utvecklas! Men ännu är den på Mortens kontor på semester..

Om DU är intresserad av den kan du höra av dig till mig! 🙂
Mail: s.danielsson-2012@live.vrg.se

Vattenflöde, gradering och formgivning av urtavla

Går igenom del för del på klepsydran och berättar hur jag resonerat kring dem (med fokus på det jag inte tagit upp ännu här i bloggen):

  • Axeln var en 8 mm gängad metallstav. Det var otroligt smidigt att ha den gängad då jag fäste hjul, kullager och urtavla på den. Först tyckte jag att det störde lite utseendet på klockan, kanske för att den skilde sig i stil mot den övriga metallen – aluminiumställningen, men nu tycker jag inte att den påverkar utseendet på något negativt sätt.
  • Hjulet svarvade jag som sagt i sammis. Det var den variabel jag kunde anpassa enklast efter de andra. Dessutom älskar jag att svarva (läs om hjulet här).
    Träslöjdsläraren Annette rekommenderade mig att ytbehandla hjulet på något sätt då jag berättade att det skulle utsättas för en fuktig miljö. Jag tyckte även att det kunde vara fint med en annan nyans på trät än den det hade när det var helt obehandlat. Jag tog hem hjulet direkt med tanken att jag skulle använda den olja vi har hemma, vilket jag också gjorde. Med linoljan vi hade hemma mörknade inte träet så mycket som jag hade trott, men den gav trät mer lyster och motstånd mot fukt så jag blev nöjd med den ändå.
    Ett problem som uppstod, som jag vet att jag nämde i ett inlägg tidigare, var att hålet inte hamnade precis i mitten på hjulet när jag borrade det (efter noggrann uppmätning av mitten och borrning med pelarborrmaskin). Det bästa hade helt enkelt varit att borra det medans det satt i svarven, även om jag inte vet exakt vilken teknik man använder då (med en slags borr så riskerar väl hålet att bli för stort om man inte träffar mitten från början?).
    Problemet med ett för stort hål blev dock lösningen för problemet med ett hål som inte satt i mitten. För: där stod jag med ett hjul som inte ville snurra ”harmoniskt” på axeln. Först funderade jag på olika sätt att kompensera för viktskillnaden mellan olika sidor om hålet – och testade att tejpa fast en mutter på den sidan av hjulet som var lättast och pekade uppåt när hjulet fått ställa in sig enligt naturens lagar. Det fungerade faktiskt okej men det kändes som att jag missade en smidigare lösning. Man kan säga att jag hade försökt flytta på massan runt omkring hålet, fanns det ingen möjlighet att istället flytta på hålet? Genom att göra hela hålet större kunde jag sedan rätta in axeln i ett bättre läge. Där kunde jag sedan klämma fast hjulet med hjälp av brickor och muttrar (tack vare den gängade axeln var det relativt smidigt!). Det var lite pillrande innan hjulet satt i en bra position och snurrade mer harmoniskt igen, men när det väl satt där behövde jag inte flytta på det.
    Jag hade aldrig något behov av att klä in hjulet med något slags band då friktionen mellan bandet och hjulets yta var tillräckligt hög och hjulets diameter var bra som den var. Det var skönt att slippa några skarvar och jag tror att det blev mycket snyggare utan.
  • Urtavlorna var nog den del i klepsydran som gav mig mest spelutrymme rent utseendemässigt – de var ingen kritisk del i själva mekanismen även om de spelade en central roll i själva tidsavläsningen. Där avvaktade jag ganska länge med att bestämma deras utseende, till stor del beroende på att jag inte behövde testa vattenflödet med alla delar på plats och bestämma längden av ett varv innan jag visste vilka intervall jag hade att röra mig med. Det landade tillslut i att ett varv motsvarade 40 minuter (mer om det nedan) och då kändes fem minuters intervall på graderingen ganska naturligt. På den svarta urtavlan, i ett material som jag hittat på panduro och som var väldigt enkelt att arbeta i, gjorde jag ingen speciell gradering, men tog hänsyn till samma varitaion i rotationshastighet. Det landade nog i att varje avstånd mellan plupparna motsvarade ca 2,5 minuter. Plupparna förresten var sådana där klammrar som kan använda till att hålla ihop häften med. Jag hittade dem på panduro när jag gick på upptäcktsfärd där. De var superenkla att sätta på då det bara var att tryck igenom dem genom materialet och vika ut ”benen”.
    Själva framsidan på klockan hade jag hela tiden tänkt mig vara den med plaxiglas-urtavlan, så det var på den som jag gjorde den mer exakta graderingen. Där motsvarade ett ”pluppintervall” 5 minuter. Där använde jag mig av avklippta ben från likadana klamrar som jag använde till den svarta urtavlan. Den idén fick jag när jag funderade över att ha samma ”huvuden” som pluppar på den här urtavlan. Då fick jag klippa av benen och i så fall limma på huvudena dirtekt på plexiglaset. Jag kände mig ändå inte riktigt nöjd med de runda formerna, som glänste ordentigt och varken passade in eller bröt av. Jag testade att ruffa till ytan på dem och fick en mindre glansig yta men kände mig ändå inte nöjd. Då insåg jag att de ben jag hade klippt av kanske skulle passa bra. Och det tycker jag att de gjorde! Jag bankade till dem med en hammare så att de blev raka innan jag fäste dem på urtavlan med hjälp av superlim. Det var ganska trixigt, superlim är väldigt tacksamt att arbeta med i det avseende att det torkar fort och håller bra, men det gäller att vara snabb och inte ångra sig för man har inte så många sekunder på sig. Det lim som jag hade köpt speciellt för plexiglas och andra material kändes tvärtom som att det aldrig torkade och som att det höll dåligt så superlim var ändå det bäste alternativet. Jag hade kört klepsydran ett varv innan och gjort ett märke på skyddsplasten vid visaren var femte minut. På så sätt kunde jag se vart varje markering skulle vara (jag hade bara tagit bort skyddsplasten från den sidan jag satte markeringarna på).
  • Övre behållaren –som jag skrev så upptäckte jag två (små) läckage på den övre behållaren några dagar innan inlämning. Förmodligen hade skarvarna belastats för hårt vid något tillfälle. Jag kunde lokalisera hålen/springorna ganska bra medan det fortfarande var vatten i behållaren, tömma den, torka den och ha på lim i skarvarna – även lite på ställen där det inte läckte i förebyggande syfte. Sedan limmet torkat höll sedan behållaren helt tätt igen.
    Röret runt hålet i den övre behållaren tillverkade jag ur ett engångssnapsglas. Jag hade letat efter något slags genomskinligt rör som går att kapa enkelt länge och så såg jag det framför mig en vacker dag.. Det fungerade bra – det gick att klippa i det med en nagelsax utan att det sprack. Jag fick göra några försök för att få in rätt höjd på detta rör – det har ju betydelse för vattenflödet.
  • Flötet tillverkade jag ur lite spillträ vi hade hemma. Jag hittade en krok i en låda som vi också hade hemma. För att få till ordentlig belastning över hjulet och därmed tillräckligt hög friktion trädde jag på fyrkantsbrickor på flötet och kunde därmed även öka tyngden hos vikten i den andra änden av bandet. Jag är faktiskt rätt nöjd med flötets utseende – jag tyckte att det var ganska stilrent!
  • Vikten gjorde jag ur en karbinhake och liknande fyrkantsbrickor som jag använde till flötet. Tycker att även denna blev bra – den symboliserade ganska bra dess funktion med karbinhaken.
  • Visaren täljde jag ur en smörkniv vi hade hemma. Jag ville att trät i hjulet skulle gå igen någon annan stans i klockan och kände att det passade bra att ha en visare i trä som jag kunde forma som jag ville. Det var lite knepigt att tälja i trät eftersom det hade diskats i diskmaskin några gånger och var lite torrt. Men det gick att limma dit en flisa som hade ramlat av och så fick jag fila till det sista på formen lite försiktigt. Jag hade skissat fram en form i mitt block innan som försöka få till när jag täljde och blev nöjd med resultatet.

Varför jag landade i att ett varv motsvarade 40 min: Hade ju egentligen tänkt mig en timma först, men så gick det mycket fortare när jag hade röret kring hålet. Första mätningen tog ca 26 minuter. Jag kortade ner röret och testade igen och höll på såhär några gånger. Det rann långsammare och långsammare (ett varv var såklart lika mycket vatten men tog alltså olika lång tid på grund av varierande vattentryck) ju lägre jag gjorde röret. När jag fått att ett varv motsvarade 40 minuter kände jag mig nöjd. Jag hade kunnat korta ner det ytterligare men tyckte samtidigt att det var lite roligt att att man faktiskt såg att urtavlan rörde sig hela tiden. Så därför bestämde jag mig för att släppa på min tidigare föreställning om att ett varv absolut skulle vara en timma. Jag är nöjd med att ha testat den här principen och ha åstadkommit ett så pass unikt resultat. En utveckling av vattenvisaren kan såklart vara att ändra tiden den visar.

Så, nu tycker jag att jag har gått igenom de bitar som kanske inte gåtts igenom så mycket innan här i bloggen på grund av lite tidsbrist mot slutet. Jag är så nöjd med resultatet – känns bra att ha rott hela projektet i land!

🙂 TYVÄRR så fungerar inte wordpress bilduppladdningsfunktion så jag har inte kunnat lägga upp några bilder…

Hej!

Innan jag går in på de sista stegen nere i verkstaden kände jag att det var dags att stämma av mot instruktionerna för projektet. Då kan jag sedan anpassa bloggningen kring de senaste veckorna efter de krav som ställs på vårt reflekterande och utvärderande.

Under rubriken ”Vad är en loggbok” i instruktionsdokumentet finns följande punkter att reflektera kring:

  • Förväntningar på projektarbetet.
  • Vilket är ditt huvudmål/syfte/tes? Har det kommit att förändras på något sätt? Varför?
  • Tankar om vad du/ni har uppnått? OBS! Gäller alla delmoment.
  • Vad behöver du/ni fortfarande jobba på?
  • Har du/ni stött på något hinder? Hur kan du/ni eller hur har du/ni jobbat er förbi dem?
  • Har du/ni lärt er något nytt och användbart? På vilket sätt?
  • Vilka källor till information har du/ni använt er av? (Skriv ned i detalj)
  • Har du/ni tagit särskilt eget initiativ?
  • Vilka beslut har fattats?

Detta känner jag att jag har gjort ganska duktigt under året, men ska se till att göra det ännu mer så att säcken knyts ihop ordentligt. Det ska bli roligt att kolla tillbaka lite och se hur projektet har utvecklats och kanske få vara lite efterklok! Det ska också skrivas en projektrapport de kommande dagarna. Jag såg nu i häftet att den bara får vara 1000 ord, något som jag ganska lätt kommer upp i när jag väl är igång och skriver. Bra att bloggen finns då där man kan komplettera med lite annat man kommer att tänka på.

Enligt instruktionerna bedöms vi sedan efter:

  • hur ofta och konsekvent du/ni använt loggboken
  • hur seriöst du/ni genomfört och besvarat uppgifter
  • hur välstrukturerad och detaljerad redovisningen av information och källor är
  • hur väl du/ni har formulerat mål/syft(en)/tes och delmål
  • hur stort initiativ du/ni tagit själva
  • hur du/ni har utvärderat dig/er själv(a): där du/ni jämför egna arbetsprocessen med de slutgiltiga målen

Det handlar helt enkelt om att ha gjort allt ordentligt! Och på ett vetenskapligt (samtidigt: kreativt och självständigt) arbetssätt. Något som jag känner att jag har kunnat vara bättre på är källkritik. Vid en föreläsning förra våren minns jag att föreläsaren tryckte på att det var viktigt att ta upp det i bloggen. Jag tycker att det beror lite på vad man har för projekt hur källkritiskt man kommer att behöva vara, och kanske också hur mycket information man har använt sig av. I mitt projekt gjorde jag en hel del research, speciellt kring material och tekniker. Då utgick jag mycket ifrån böcker på stadsbiblioteket, vilket var bra ur ett källkritiskt perspektiv då böcker generellt kan anses som säkrare källor än internetsidor och är lättare att kontrollera vilka som står bakom. Jag vet inte hur mycket jag motiverade mina val då dock, men kände kanske att det var lite överflödigt att lägga till ett stycke om varför även denna bok kan anses trovärdig. Men jag kan återkomma med lite källkritik i ett inlägg!

Ja, det var lite svårt att läsa dessa mål utan att sätta igång och skriva allt. Återkommer i andra inlägg!

Reflektioner från kulturkafét i torsdags

I torsdags var det dags för kulturkafé och utställning av våra projektarbeten. Det var också första gången jag visade upp min klepsydra för någon annan än min familj, så det var en stor dag! Det var riktigt roligt, dels att få se reaktioner från andra då de såg mitt projekt och att få se andras projekt. Jag är nöjd med vilka delar jag hade med i min monter, även om det känns som att klepsydran tog mycket uppmärksamhet och det inte spelade så stor roll vad jag hade framme i övrigt. Det jag hade i min monter var:

  • Klepsydran – drog mest uppmärksamhet.
  • Prototypen – kändes som en bra del för att visa processen fram till klepsydran, en del som uppmärksammade den.
  • Ritningar – visade också på processen och allt arbete bakom slutprodukten (och ändringar som gjorts sedan ritningarna ritades).
  • Det orangea blocket – visade på processen i ett tidigare skede. Uppskattades verkligen av besökarna! Många bläddrade igenom hela blocket och kollade på idéerna, listorna och beräkningarna. Var bra då jag fick frågor om varifrån jag fick idén från början då jag kunde visa skisser på hur jag först föreställde mig den (efter inspiration från vattenklockan i berlin).
  • Bilder ifrån tillverkningen. Jag tror inte att det var så många som ägnade någon större uppmärksamhet åt dessa då det som rörde sig/lät var mer intressant. Kändes ändå bra att ha framme då de visade mitt arbete i verkstaden.
  • Dator med film från verkstaden. Jag valde att ha framme filmen från när jag provborrar i plexiglas. Mest för att man ser tydligt vad jag gör och att den visade på mitt arbete nere i verkstaden på ett bra sätt. Fick många kommentarer om den (”har du filmat ALLT du gjort??” – tyvärr inte!) och de verkade tycka att det var en rolig idé.
  • Kort text om klockornas historia. Var nog inte så många som läste den, men det kändes bra att ha den framme. Visade på den historiska kopplingen i mitt projekt. Var också det enda stället i min monter där ordet ”klocka” stod skrivet så det kan ha hjälpt en del att förstå vad det var för något jag hade gjort. Borde jag kanske ha haft en större skylt med ”Vattenklocka – Klepsydra” skrivet? Jag tycker faktiskt att det var bra så här, på så sätt fick de själva fundera någon sekund på vad det kunde vara, och många gjorde ändå associationer till klockor när de såg urtavlan. Jag fanns ju också där att förklara vad det var för något..

Ett projekt som jag fastnade för när jag gick runt på utställningen var Oscars och Ludvigs surfingbräda. Jag tyckte att den blev riktigt snygg och att det är imponerande hur de gjort den helt från scratch. De hade utgått ifrån en mall över hur böjd brädan ska vara för att kunna fungera men sedan utformat böjningen vid ”nosen” och ”stjärten” själva. Deras projekt hade en del likheter med mitt, trots att slutprodukterna var så olika, då de också designade en grej som ändå skulle ha en funktion. De gick igenom ungefär samma steg som jag gjorde då de skissade, undersökte, designade och tillverkade sin produkt. Precis som för mig så fick de prioritera och kompromissa mellan funktion och design. Jag tycker att de hade lyckats riktigt bra med det. På slutprodukten kunde man inte ana att de hade tvingats lämna några idéer eller så, vilket de förmodligen har tvingats göra. Jag gillade speciellt en detalj de hade på brädan som var som en vädersträcksstjärna. Den måste ha tagit lång tid att få till men jag tycker att den lyfte hela brädan till en annan nivå. Det tycker jag var en styrka med deras projekt, att de inte bara gick kortaste vägen till sin slutprodukt utan valde att ”krångla till det” för att få ett mer unikt resultat.

När jag gick omkring och såg andras projekt imponerades av hur bra de blivit. Samtidigt fick jag höra av många att de tyckte att mitt projekt var jättehäftigt. Jag kunde inte riktigt hålla med dem, jag var inte så nöjd med mitt resultat. Så insåg jag hur det är svårt att kolla på sitt eget projekt och se det man gjort. Det blir lätt att man istället ser det man inte gjort, de idéer som man tvingades lägga ner på grund av vissa begränsningar (tid, material, utrymme o.s.v.). Så jag försökte att ta åt mig det folk sa till mig och se på det jag faktiskt gjort med mitt projekt, och det fungerade ganska bra! Jag kunde säga till de som stannade till vid min monter att ”det här är vad jag gjorde, jag testade den här principen, den funkade, jag är nöjd, man skulle kunna utveckla det på det här och det här sättet”. Det var skönt att kunna komma till den här känslan.

Ett annat projekt som jag fastnade för var Agnes, Carins, Cecilias och Emmas elfte september-projekt. Jag tycker att det är imponerande vad mycket energi de har lagt ner på att sätta sig in i hela situationen med bakgrund, händelseförlopp och konsekvenser av terrorattackerna den 11 september. Sedan gillar jag deras idé om att göra informationen mer lättillgänglig genom att skriva mer lättsamma texter, så som reportage, och visa bilder. Jag har läst igenom nästan hela hemsidan och tycker att de har lyckats bra med den. Tycker att en styrka med den är hur de utvecklat sidorna till att bli mer dynamiska med rörelser. Deras metod för projektet var att först göra en grundlig research på sitt område, sedan leta intervjuobjekt och planera en resa till NY, genomföra resan och samla material till hemsidan i form av bilder, intryck och information, strukturera allt och bygga upp hemsidan. I och med att de har varit fyra stycken som har samarbetat har de kunnat dela upp arbetet dem emellan så att några fokuserar på kodning och utformning av hemsidan medan några arbetar med text och bild. Jag tycker ändå att det verkar som att alla fyra har varit väldigt engagerade i alla bitar och att ingen del endast är någons egen förtjänst. Med andra ord så verkar det ha varit ett bra samarbete i deras grupp vilket lett till ett bättre resultat än någon enskild hade kunnat åstadkomma.

Det är lite svårare att hitta likheter mellan detta projekt och mitt projekt eftersom slutprodukterna är så olika. Men våra metoder för att komma fram till slutprodukten var inte helt olika. Båda projekten har innefattat mycket förarbete innan själva produkten kunde skapas – de läste böcker och intervjuade människor och jag satt med mitt block och funderade, räknade och läste på om material. En likhet mellan våra projekt är att båda var på helt nytt vatten för oss, de hade aldrig fördjupat sig i det ämnet eller gjort hemsidor förut medan jag inte hade designat och konstruerat något liknande tidigare. Jag ser det som att vi har utnyttjat projektarbetet till att utmana oss själva lite och utforska nya vatten.

Deras syfte och målgrupp var mer tydligt definierad än min då de hade ett konkret sätt att nå ut till människor. Min ursprungliga tanke med mitt projekt var ju att förutom att skapa klockan och sälja den, skapa en hemsida med syfte att öka medvetenheten om vattensituationen i världen. Denna hemsida skulle ha ett liknande syfte och målgrupp som de här tjejerna har med sin hemsida. När jag gav upp tanken på en hemsida och kopplingen till välgörenhet begränsade jag också mitt syfte. Samtidigt fanns en viss pedagogisk koppling kvar då jag villa väcka tankar kring principerna bakom klockan, och min målgrupp var i stort sett den samma som innan.

Det var lite fria refkeltioner kring projektet och utställningen. Nu är det inte lång tid kvar tills rapporten ska vara skriven. Jag ska också se till att blogga ikapp kring det sista jag gjorde i verkstaden, jag lämnade ju bloggen med att den övre behållaren läckte – den har hållit tätt sedan jag tätade den i fredags. Har förhoppningsvis lite bilder som jag kan lägga upp från arbetet också.

-Sara